Den här känslan när jag inte vet, den är jobbig. Jag har inte pratat med honom på över ett dygn. Det här är bland det jobbigaste jag vart med om. Jag har gråtit när jag vart vaken, jag har gråtit mig till sömns, jag gråter i sömnen. Jag orkar inte vänta längre, jag vill prata med honom nu, höra hans röst så jag kan andas ut. Han ligger fortfarande på intensiven men ska flyttas till avdelning idag förhoppningsvis. Jag vet att han kommer ringa direkt, men det är jobbigt att vänta. Jag vill veta hur han mår, jag vill ta hand om honom. Jag vill inte lämna hans sida. Jag har som tur är hans mamma som ringer mig så fort hon hört nått, men det är jobbigt ändå. Jag vill inte att han ska ha ont eller vara ensam. Jag älskar dig gubben, obeskrivligt mycket. Föralltid❤️ 

Puss K